Leonberger Hundar
Historia
Leonberger registrerades för första gången som ras 1846 av Heinrich Essig från Leonberg i Tyskland. Rasen tros ha utvecklats från korsning av newfoundland, sankt bernard och pyrenéerhund, men så tidigt som 1585 finns hundar med samma beskrivning dokumenterade, så rasens historia är relativt okänd. De användes som gårdshundar eftersom de kunde dra små kärror och fungera som vakthundar.
Beteende
Leonbergers är familjehundar som älskar att umgås med människor, och passar väl in i de flesta hem. De är dock väldigt stora. Så länge de får vara med familjen är de lugna och glada. De är fantastiska med andra husdjur, hundar och barn, och tenderar att vara undergivna mot människor. De föds nu upp för att användas som räddningshundar i vatten eftersom de är otroligt bra på att simma och har en naturlig dragning till vatten. I vissa delar av världen används de fortfarande för att dra kärror. De är intelligenta, lojala, självsäkra och lekfulla hundar, som sällan visar några tecken på aggression.
Träning är, precis som med de flesta hundar, väldigt viktigt, men ännu viktigare på grund av leonbergers storlek. En otränad leonberger som inte kan gå i koppel är inte idealt. Lydnadsträning kan ta tid, men det har mer att göra med deras tokiga och lekfulla natur än att de inte kan lära sig. Leonbergers har underullspäls. Den yttre pälsen ligger platt mot kroppen och täcker en mjukare tjock underull. De fäller väldigt mycket, så det är viktigt att borsta dem regelbundet, men rasen bör inte rakas eftersom det kan leda till att ny päls bli lockig och gör att de inte kan kontrollera sin kroppstemperatur på rätt sätt. För att vara en så stor hund kräver de relativt lite motion. En promenad om dagen är tillräckligt för att hålla dem glada så länge du kliar dem bakom öronen när det behövs.
När det kommer till hälsa är de en allmänt frisk och stark ras. De kan drabbas av magsäcksomvridning, så det är bäst att ge dem mat två gånger om dagen snarare än ett större mål.
Temperament
Leonbergers har ett auktoritär och atletiskt temperament. För en så stor hund är de förvånansvärt rörliga och tycker om en promenad. De utvecklar en beskyddande instinkt allt eftersom de mognar. De kan därför vara något aggressiva mot andra hundar, och två leonbergers av samma kön bör inte bo tillsammans.
Det är viktigt att de tidigt vänjer sig vid främlingar och att de tränas ofta så att de inte ställer till med problem.
Hälsoproblem
Leonbergers kan drabbas av höft- och armbågsdysplasi, osteokondrit (en sorts ledinflammation), Addisons sjukdom (en hormonell sjukdom med allvarliga symptom), koaguleringssjukdomar och hjärtsjukdomar.
Information om rasen
- Status: Vanlig
- Livslängd: 6 - 9 år
- Vikt: 50 - 77 kg
- Höjd: Hanar: 74 - 79 cm, Tikar: 66 - 74
- Ovanlig: Nej
- Päls: Medel
- Pälsvård: Oftare än en gång i veckan
- I stan eller på landet: Land
- Minimal storlek på boende: Stort hus
- Minimal storlek på trädgård: Stor trädgård
- Rastyp: Arbetshund
- Storlek: Jätte
- Energinivå: Medel
- Motionsbehov: Mer än 2 timmar