Rhodesian ridgeback Hundar

En härlig, liten rhodesian ridgeback valp som sitter mycket högt och prydligt.

En GorGeous rhodesian ridgeback som ligger mycket prydligt, med tassarna ihop.

En vacker, ung rhodesian ridgeback-valp som breder ut sig över Golvet.

En vuxen hane rhodesian ridgeback som sitter stark och stolt och väntar på order.

Det strickande huvudet på en underbart stolt rhodesian ridgeback

Historia

Rhodesian ridgebacks uppkom på 1500- och 1600-talet när europeiska nybyggare tog med sig mastiff, blodhund, grand dranois, pointer och greyhound till Afrika. Rasen avlades med de lokala jakthundarna för att skapa en stor hund med en "ås" (ridge betyder ås på engelska) av hår som växer i motsatt riktning på ryggen. Under sent 1800-tal togs dessa hundar till Rhodesia (nu Zimbabwe) för att användas som jakthundar under lejonjakt. Hundarna letade upp lejonen och höll dem på plats tills jägarna kom nära nog att skjuta dem. Vid 1920 fastställdes en standard för rasen, och strax efter det introducerades rasen till resten av världen.

Beteende

Dessa starka och kraftfulla hundar är väldigt mångsidiga jägare och lojala väktare. De kommer bra överens med barn men kan vara något för energiska om barnen är för små och kan piskas av deras viftande svansar. Om de växer upp med katter kan de komma överens, men rasens jaktinstinkt är väldigt stark. Rhodesian ridgebacks är misstänksamma mot främlingar och kan vara lite för beskyddande över familjen och hemmet. Det är viktigt att tidigt vänja dem vid att umgås med människor, bjud hem vänner och familj oftare än vanligt under de första månaderna. De skäller inte så ofta, men när de gör det är det ett tecken på att någonting inte står rätt till.

De har otroligt bra syn och bra luktsinne, så de kommer upptäcka saker mycket tidigare än du gör det. Rhodesian ridgebacks måste promeneras på ett säkert område eller i koppel för att minska risken för att de försvinner iväg på jakt efter en plastpåse som blåser i vinden. De är bra löpningspartners och har massvis med energi när de är unga. De lugnar sig något när de blir äldre, och kan till och med bli ganska lata. Träning måste börja tidigt och vara bestämd och konsekvent; det är en kraftfull ras som måste veta var gränsen går. De är intelligenta och kan lära sig det mesta, men kan vara väldigt envisa och bestämma sig för att inte lyssna på dig. Lek- och belöningsbaserad träning fungerar bäst, och de kan vara väldigt giriga, så godisbitar kan hjälpa.

Vissa hanar kan vara aggressiva mot hundar av samma ras, speciellt om de inte kastrerats. De kommer dock vilja vara dig till lags om de ser poängen i det du ber dem göra. Agility- och lydnadsträningar är ett bra sätt att hålla dem aktiva och glada. När du är hemma kommer de vilja sitta i ditt knä eller sova i din säng; de glömmer konstant hur stora de är. De blir lätt uttråkade och behöver någonting att underhålla sig själva med. Lekar och leksaker kommer hjälpa, annars kommer de första hitta på någonting själva, vilket oftast resulterar i destruktivt beteende.

Pälsen kräver väldigt lite vård, bara regelbunden borstning för att få bort döda hår. Rhodesian ridgeback drabbas sällan av sjukdomar, men höftdysplasi kan ses ibland.

Temperament

Rhodesian ridgebacks har ett självsäkert och dominant temperament. Dessa hundar kräver massvis med motion, träning och förståelse för att vara ett bra husdjur. I ovana eller lata händer kan de bli farliga. I rätta händer är de dock kärleksfulla kompanjoner som alltid är entusiastiska och lekfulla. De är beskyddande hundar som är hängivna sina familjer och misstänksamma mot främlingar.

Hälsoproblem

Rhodesian ridgebacks kan drabbas av höft- och armbågsdysplasi, patellaluxation (knäledsurvridning), cancer, hjärtsjukdomar, allergier, progressiv retinal atrofi (nedbrytning av näthinnan som kan leda till blindhet), magomvridning, dermoid sinus (medfödd hudsjukdom som kan upptäckas vid födsel) och epilepsi.