Gerbiler som bråkar

Bråk mellan gerbiler är en otrevlig upplevelse för alla inblandade. Beroende på situationen finns det ett par möjliga anledningar till att gerbiler slåss, så studera dem noggrant. Gerbiler kan ge ifrån sig mycket ljud, men om du se att de bråkar tills det blöder måste du temporärt separera dem. Använd handskar när du flyttar på dem, ifall de skulle bita. Var försiktig med att inte dela på dem under för lång tid eftersom de kan börja lukta annorlunda om de bor någon annanstans, vilket kan leda till ännu större problem.

Det är helt naturligt att gerbiler bråkar med varandra då och då, men om de skadar varandra eller om det sker regelbundet, måste du ingripa

Lösningen är att sätta upp en temporär åtskiljning mellan gerbilerna. Det betyder att deras kroppslukter inte ändras, men att de inte kan komma åt varandra. Galler är bäst, men det är bra att hålla koll på dem ett tag efter att du satt upp gallret, så att du är säker på att de inte kan ta sig igenom det. Se till att båda gerbiler har tillgång till mat, vatten och gott om strö. Försök att ta bort gallret efter 5-6 dagar och studera dem under de kommande timmarna så att du är säker på att de kommer överens igen. Om du använder denna uppdelningsmetod är det bra att byta plats på gerbilerna ett par gånger om dagen. Då kommer deras dofter inte ändras, vilket är väldigt viktigt för att de ska bli vänner igen.

Om du har fler än två gerbiler måste du fundera på vem som är den aggressiva, och flytta på hen snarare än offren. Att flytta på den som mobbas hjälper sällan, utan bråken kommer förmodligen fortsätta när du låter dem flytta in tillsammans igen. Dessutom, om mobbaren lämnas ensam med andra gerbiler kommer hen förmodligen bara välja en ny gerbil att bråka med. Det är därför bäst att temporärt flytta på den som är aggressiv. Om det inte är tydligt, plocka upp gerbilerna och se om de har några bitmärken. Den aggressiva gerbilen är minst trolig att ha skador, men om de alla har märken på kroppen kan du kolla på bakre delen av kroppen. Den mobbande gerbiler kommer troligtvis inte ha några märken där, eftersom hen förmodligen inte försökt rymma.

Fortsätt läsa för att se vad som möjligtvis kan ha orsakat bråken.

Även de bästa av vänner kommer inte komma överens om de bor i en bur som är för liten. En bra riktlinje är att varje gerbil behöver motsvarande 45L utrymme, och framför allt möjlighet att gräva.

Om du har för många gerbiler på en liten yta är det troligt att de kommer börja bråka

Gerbiler är väldigt doftorienterade varelser, så om en gerbil börjar lukta annorlunda kan det vara så att de andra gerbilerna inte längre känner igen hen, vilket kan leda till bråk. Det är speciellt vanligt med gerbiler som tillbringar en del tid utanför buren.

Om en av dina gerbiler blivit sjuk kan hen ha svårt att fortsätta vara dominant, vilket kan leda till att andra gerbiler försöker ta över rollen som högsta hönset. Anledningen till att de bråkar kan alltså vara att de mindre dominanta gerbilerna försöker bestämma vem som ska ta över.

En annan möjlig orsak är att sjukdomen gjort att gerbilen ger ifrån sig en annan doft. Förutom själva sjukdomen kan också behandlingar av olika slag påverka djurets doft, t.ex. genom att urinen luktar annorlunda, så det är bäst att fråga veterinären om detta kan hända medan de genomgår behandling.

Man kanske kan tro att man genom att ge gerbilerna flera gömställen att vila i motverkar bråk, men det kan faktiskt ha motsatt effekt. Gerbiler tycker om att vila tillsammans, och ett tecken på att dina gerbiler inte kommer överens är att de slutar sova tillsammans.

För att motverka bråk menar vissa ägare att det är bäst att se till att bara ha en plats där gerbilerna kan vila. Det betyder att de är tvingade att sova bredvid varandra.

Om dina gerbiler slutar sova nära varandra kan det vara ett tecken på att de inte kommer överens

Allt eftersom gerbiler blir äldre tappar de sin förmåga att behålla sin ställning i gruppen, och yngre gerbiler kan försöka utmana deras position inom gruppen. Denna sortens bråk sker oftast mellan honor, speciellt mammor och döttrar så fort ungarna blivit några månader gamla.