Hundens historia

Fantastiskt nog finns det arkeologiska fynd i Europa som visar på en stark relation mellan förfäder till både hund och människa redan för 500 000 år sedan. Homo heidelbergensis, som både neandertalare och den moderna människan utvecklades från, tränade vargar att jaga och vakta dem från lejon, hyenor och björnar. I utbyte fick vargarna gott om mat, skydd från regn och vind och en sko att tugga på. Så börjar den symboliska relationen mellan människan och hunden.

Tämjning

När stenåldern började tillbringade neandertalarna sin fria tid med att träna vargar att jaga och vakta. De valde noggrant vargar för att föda upp ungar som var intelligenta och mindre aggressiva. Denna selektiva avel resulterade så småningom i det djur som vi idag kallar hund.

Tiden för bronsåldern, ungefär 3000 f.Kr., fanns det fem olika sorters hundar: vallhundar, pointinghundar, vargliknande hundar, greyhounds och mastiffer.

Romarna

Romarna var de första som hade hundar som husdjur. Relationen mellan människa och hund blev så stark att de började ta med hundar ut i krig runt om i Europa. När de reste genom olika länder samlade de olika sorters hundraser och tog sedan med dem hem.

Precis som med alla stormakter var romarriket dömt att falla, och inte långt efter det avtog intresset av uppfödning och träning, vilket ledde till massvis med okontrollerad avel. Oönskade byrackor började vandra längs med gatorna. Företagsamma munkar i kloster började dock föda upp renrasiga hundar att sälja till de rika, och hängde tunga stenar runt halsen på blandraser från att hindra dem från att para sig med de renrasiga hundarna.

Korstågen

Råttor var ett stort problem under korstågen, och för att förhindra att sjukdomar spreds utvecklade bönder lättretliga små hundraser som jagade och dödade dessa skadedjur. De var tvugna att vara små nog att komma ner i hål, och modiga nog att jaga de aggressiva råttorna. Nu kallar vi dessa raser t.ex. terrier och spaniel.

Medeltiden

Jakt blev populärt som sport i Storbritannien under medeltiden, vilket ledde till att en rad olika raser standardiserades under denna tid. Greyhound, grand danois och mastiff blev nu vanliga hundraser.

Medeltiden var på många sätt en tid av rikedom och makt. Kungar, adel, präster och medeltida “it girls” försökte alla imponera på varandra genom att köpa extravaganta hundhalsband i silke och läder smyckat med guld och diamanter.

I strid gavs raser som grand danois och mastiff halsband med spikar för att skrämma fienden, och fick ibland egna rustningar för att skydda dem ute på slagfälten.

Renässansen

Under renässansen blev adeln intresserad av att föda upp hundar som kompanjoner. Monarker började avla sina favoritraser, vilket ledde till en utveckling av massvis med nya raser, framför allt king charles spaniel, döpt efter Karl IX av Frankrike. Under den franska revolutionen minskade dock dessa specialraser drastiskt. Istället blev jakthundar väldigt populära eftersom bönderna nu också tilläts jaga.

Den första hundutställningen

Den första officiella hundutställningen arrangerades i England 1859. Det var en välgörenhetsutställning, organiserad av aristokrater. Utställningen förde samman massvis med hundälskare från hela världen och hjälpte till att säkra framfarten för några av de mest populära renrasiga hundarna.

Många nya raser utvecklades under 1800-talet eftersom människor inte längre brydde sig om de specialraser som ägdes av överklassen. Nya hundraser utvecklades för speciella ändamål, framför allt för att hjälpa till med jordbruk.