En kort historielektion om kaniner

De ursprungliga europeiska vildkaninerna utvecklades för ungefär 4000 år sedan på den iberiska halvön. De besökande fenicierna kallade faktiskt området för ‘I-shephan-im’, vilket betyder kaninernas land. Detta översattes som ‘Hispania’, eller som vi känner till det - Spanien. Det latinska namnet för kaniner är 'Oryctolagus cuniculus' vilket låter mer komplicerat än vad det är eftersom det betyder ‘en harliknande grävare av underjordiska gångar’.

Kaninernas liv var lugnt och fridfullt tills romarna anlände till Spanien under det andra puniska kriget ungefär 200 f.Kr. Till kaninernas förtret började romarna föda upp dem. Till att börja med höll de kaninerna på inhägnader i buskiga områden, men kaninerna uppfann vad som nu är standardutbrytning och grävde sig ut genom tunnlar! Det tog inte lång tid innan varenda inhägnad var lika vaktad som kejsarens eget palats. Kan denna något orimliga användning av resurser på något sätt ha spelat en roll i romarrikets fall?

Kaniner utvecklades i det vilda, men har levt tillsammans med människor i tusentals år

Den ökande handeln mellan länder över både hav och land hjälpte till att introducera kaniner till alla kontinenter utom Antarktis. Allt eftersom människor blev bättre på att bruka jorden och odlade mer och mer blev åkrar fyllda med mat perfekta habitat för kaniner. Detta i kombination med deras imponerande förmåga att föröka sig gjorde att de snabbt etablerade sig var de än hamnade.

Tämjandet av kaniner tros ha börjat när medeltida munkar började ha kaniner i burar för att få mat. Nyfödda kaninungar ansågs inte vara kött och kunde därför ätas under fastan. Munkarna tenderade att vara hängivna sina intressen, så det tog inte lång tid innan de studerade urval och födde upp kaniner för att skapa nya pälsfärger.

Den industriella revolutionen betydde att massvis med folk flyttade från landet till städerna, och de tog med sig sina kaniner. Eftersom ett par kaniner kan producera upp till 90kg kött per år var de en viktig födokälla. Under 1800-talet ändrades dock den allmänna uppfattningen kring kaniner, och folk började föda upp dem för uppvisningar och tävlingar. Sedan dess har vi i stort sett slutat äta kanin i norra Europa, men i många länder är det fortfarande en viktig proteinkälla.

(Den tidigaste målningen av en kanin är från 1530, av Titian. ‘Madonna med en kanin”.)